Har god hjälp i sonen  

Nu på morgonen har han grejat och donat,

så jag nästan funderade på vad som hänt...  

Men...sen förstod jag....  

Han vill så gärna sitta vid datorn....

och pga detta så vill han ha lite saker att göra...

Har infört ett system, att all datortid tjänas ihop.

Detta känner han är bra, vilket är positivt.

Han gör en sak och känner sig väldigt delaktig samt  

när det passar in, kommer då det han kämpar för...Datortiden.

Detta med barn och datorer...

Jag vet inte hur många gånger jag suttit och funderat över detta.

Man ser och hör med andra föräldrar,

vilka aktiviteter barn har, i denna åldern,

och största delen av hemma tiden, verkar surra runt

ett enda ändamål...DATORER och TV-SPEL.

Lite annorlunda mot hur man tänker att barn egentligen

ska vara aktivt. Timmar går och snart är hela dagen förbi.

Och det mest aktivasom gjorts, är att

springa runt och jaga nån på skärmen,

antingen till döds eller för att på annat vis samla poäng.

Vad min tanke hela tiden varit ....är...

behöver inte kroppen egentligen bli trött också...

här är det ju mest uppdämda psykiska saker som händer, i spelen.

     

Jag ville att iaf min son, skulle vara NÄRVARANDE, i nuet och HÄR...

inte mera "leva livet" genom spelen...

Blev ordentligt fundersam, när jag till slut

förstod, att mitt barn...måste ha ljud och massa annat

hela tiden runt sig.

Det ska alltid hända något. Ju häftigare desto bättre.

Här finns ju hundar, hästar, kaniner mm

Skogen och naturen ligger precis utanför dörren.

Ett helt fritt liv, att prova på att utveckla fantasin och se vad man kan

åstadkomma. Detta är låångt från datorer och spel.

Så, när jag med lite hjälp,i höstas,  tog striden...

...ingen mer dator...inga mer spel....först ska här hända aktiva saker...

så höll jag på att baxna.Detta var ingen enkel match.

Säkert trodde grabben att jag fått något fullständigt idiotryck...

Men.....resultatet har inte väntat...

Nu sitter en grabb nyss inkommen, efter  att ha varit ute

och lekt i snön.

Ordnat med sina djur i lagården, grejar med det mesta.

Underbart att se honom vara aktiv ute och för att inte nämna hans små skid-övningar...livsfarliga enligt mig...men störtroliga enligt honom.

Åker upp och ner och i full fart med dessa.

Nu kan jag efter hela höst- och vinter tiden, se

vilken nytta beslutet gjort, vid grabben.

Han är glad, och fantasifull och t.o.m. trött efter

många och långa pass ute. Härligt.

Maxtiden vid burken är 1 timme...per dag.

Och.....den tiden vårdas.....

På återhörande :-)

Att frammana positiva känslor en dag som denna,

med solsken och -12 grader ute är inte så svårt.  

Tankarna vandrar än en gång, för säkert

miljonte gången, till att få komma ut i hagen och

köra ett vallningspass...men, som sagt....

detta dröjer ett tag 

Härom dagen kom det 40 cm ytterligare med snö.

Nu ser man inte fårnätet alls.

Sen plogades det nytt igen, så att hästarna åtminstone kan

komma ut på gårdsplanen och röra sig.

Den gamle travaren, är ju inte så himla smidig direkt.

Bekymmret med honom är att han vill väldigt

gärna ut i den djupaste snön och rulla sig.....

Sen....kommer han inte upp....blir liggande halvvägs på rygg...  

och det är ju direkt  livsfarligt.

Hjärtat klarar ju inte nån längre stund i den ställningen.

Så honom har vi fått DRA upp två gånger  .

Efter detta så är det bara den plogade delen som

hästarna får gå på.

Resten är avstängt  

Hade tänkt komma ut och fotografera lite...

Hoppas detta kan genomföras, och att lusten sitter i hela dagen,

sååå vackert ju, här ute.

Hunden nedanför är

Mufasa, som är pappa till valparna.

 

Mufasa är helbror till Gro´s Joker

 

Mufasa och Joker är efter Brainwaives Arrow, som i sin tur är

efter den fine SOMOLLIS RELKO.

Ni som vill ha en stadig och aktiv valp...hör av er :-)))

Ja, så kommer det mer av den vita varan, yrande i luften igen.

Denna tycks aldrig ta slut.

Var det inte nån som i höstas sa att det skulle bli en vargavinter...

Ja, sanningen närmare än det, går inte att komma.

Här sitter jag förvisso fast i alla fal...inte pga snön,

däremot startar inte bilen...skrälle.

Fått hjälp på morgonen att köra sonen till skolan...

sen krävs detsamma när han ska hämtas i em....

känns inte bra att vara beroende av andra, i detta läget.

Men, ibland har nöden ingen lag.

Lilla Bella har ihop med Holly, agerat sängvärmare nu under några veckor.

Till sonen har några av de andra myst inne hos han.

Känns otroligt skönt och myspysigt att ha de små pälsarna

inne hos sig, när det viner ute runt

husknutarna. Mysfaktorn är tiktigt hög.

Nu i veckan, den 7e feb kl 14.00

är det årsmöte på brukshundsklubben i Åmål.

Alla ni som känner att ni vill påverka och

som är betalande medlemmar...kom och gör din röst hörd,

eller bara kom och ta del av vad

klubben har att erbjuda.

Spännande att se hur uppslutningen blir.

vissa år har den varit, som i så många andra klubbar,

bara de "närmast sörjande" som kommer.

Men, vad vore, vilken klubb som helst,

utan dessa trogna stöttepelare, som driver

klubbarna, runt omkring.

Utan dessa, skulle klubbarna i nte kunna leva vidare.

Håller tummarna för ett fullsmockat klubbhus :-))

Här hemma i skogen, går allt sin gilla gång.

Allt detta snöande har gått till överdrift..enligt MIG.

Jag älskar förvisso vintern, men nu är iaf

jag fullständigt mättad, både av kyla och vitt.

EN positiv sak, är att hundarna är RENA...men

hur jag än tänker, så kommer jag bara

fram till denna ENDA fördel.

Tack för mig...

          mfl.

Valpar finns som är lediga.

4 tikar och 4 hanar ( 1 hane är tingad.)

Registrerade, chippade, vacc, vet.bes mm när de är leveransklara, v8.

Hoppas Ni som är intresserade av vallning, Lydnad, Ag, mm

hör av er.

Föräldrarna används i vallning ovh pappan även i lydnad.

Detta är öppna och trevliga valpar, uppfödda i hemmiljö.

Ingen av föräldrarna är någon extrem eyedog, utan mer öppen vallare, med lite mer kropp och rörlighet, men har båda en väldigt fin djurkänsla.

Båda är väldigt sociala och öppna hundar.

Kontakta mig eller Gro Hauge.

...har jag verkat hamna i    

Varken har bloggat eller varit skriv-aktiv på FB.

Men, efter de sista dagarnas upp o nedgång i tempen ute,

så har jag mått lite kasst.

Nu verkar det bli bättre igen   

Lite bilder tagna, med betoning på lite.

Då jag har dålig cirkulation i händerna, så

fryser jag så mkt och har svårt att vara ute med kameran..

så svårt att fota med handskar  ..ihop med kameran.

Här kommer nån bild iaf...

       

Dagarna går, en efter en.

Våren k a n s k e  närmar sig, troligtvis sant, men känns inte så.

-8 grader, kyligt inne, brinner dåligt i pannan och vedspisen...men men.

Igår hade vi årsmöte i värmlandsvallarna.

Ett bra årsmöte, om än mkt speciellt.

 

Representant fr SKK samt SVaK´s ordf Ann Awes, var med och höll detta.

Vi fick ihop en styrelse, vilket jag är mkt glad och stolt över.

Risken som fanns, var att klubben skulle läggas vilande,

men detta behövdes alltså inte:-)

Nu ser vi i denna klubb fram mot ett nytt år, i många bemärkelser.

Jag har ju varit medlem i värmlandsvallarna, som helt nyblivet B-C ägare,

fr ca 1994 hösten.

Efter ett antal år bytte jag och var medlem i BohuslänDals,då, detta var vad jag trodde, mer passande beroende på var jag bor.  Men har sen nåt år tillbaka igen, åter varit Värmlandsvallare trogen.

Detta är en klubb som jag känner passar min placering, rent geografiskt och även, nåt som är mkt viktigt, rent känslomässigt.

Nu håller jag tummarna att denna klubb kommer att gå en ny era tillmötes samt

att vi kommer att kunna få in flera nya medlemmar och måna om de medlemmar som redan finns.

Medlemsvård, är något jag månar om, och känner starkt inför.

En stor fråga som JAG funderar mkt över, oavsett om det gäller brukshundsklubben eller i detta fallet Vallhundsklubben...

...är...hur når man ut, till medlemmarna, som är trogna betalande och som sitter mked mycket erfarenhet, ...fina människor som delar samma intresse, men som kanske inte alla gånger kommer till tals, kanske inte kommer på möten mm, eller på annat sätt  är med i samtal mm...svårt att förklara...

Dessa, som finns ute i stugorna, som jag tidigare sa, delar vårt intresse för vallhundar och djur...hur finner man vägen ut till dem, så att man kan få en mer personlig knytning och dialog....

Jag menar...medlemsblad mm är mkt bra, detta går ut till alla.

Men...ibland kan det faktiskt vara så, att vissa människor kanske av olika orsaker, kan behöva en mer personlig kontakt, lite av en identifiering av sig själv, kontra klubben....

Jag  tror och detta är min högst personliga åsikt, märk väl, att ibland kan man som individ ha varit mindre aktiv under en kanske längre period, man kanske har mått dåligt av olika orsaker, man kanske har väldigt väldigt mkt att göra...eller ja..vad som helst, listan kan göras mkt lång.

Jag känner iaf, att det kan finnas risk för att det som trogna betalande medlemmar, kan finnas dem som kanske skulle behöva lite av en personlig kontakt, att de kan få känna att klubben behöver just dig och dig:-)

Detta är som jag skrev, ett problem som finns i nog alla klubbar.

Finns nån av er som läser, som har förslag på hur man ska komma tillrätta med detta...

Hur att få alla att känna sig välkommna,

på ett mer personligt sätt,

oavsett vad man har för grund att stå på i dagsläget...

att man är en mkt välkommen medlem,

oavsett man har kvar hunden, djuren etc....

Ibland kan jag känna att man behöver göra lite mer,

än bara göra ett massutskick till alla.....

för att verkligen NÅ fram till alla,

behöver man kanske visa att just du och du är betydelsefull....

Ja, detta är tankar jag har funderat över i massa år faktiskt.

Men känner nu att jag inte kan svara på den helt själv,

utan skulle gärna se att Ni därute kan ge tips och råd till mig, att hantera frågan...

hur skulle just DU vilja  att en kontakt

och nystartande skulle se ut???

Skriv!!!

På återhörande!!!

...är snart förbi..iaf utanför köksfönstren...

Nu har det varit ca -1 grad, hela gårdagen...detta resulterade i att det droppade från taken och snön, som var hur tjock som helst, kom i glid...

Så nu, inte för att det är våren...men ändå,

känns det inte så långt innan vintern tar slut   

Tycker bara att det länns skönt. Gillar ju vintern, men nu när temperaturen skiftar så, igår -1 och idag -6...så känns det jammen inte bra i kroppen.

Söker efter energigivande saker att göra...men fastnar ibland...totalt, vid denna burken...inte så trist...men inte så himla kul heller...

Speed, Holly och Bella har börjat komma in i rutinerna på morgonen...

De tre följer alltid med i bilen, när jag kör Philip till skolan.

Sitter som tre parad-dogs och kollar läget, på alla fotgängare inne i stan mm.

Märks att jag har lite dålig ordning på miljöträningen  ...varje person som har väska, eller sån där vagn...som de kan ha matgrejer i mm, pulkor och bobbar...

För mina hundqr verkar detta vara....hotfullt och  något otäckt.

Då bara de måste...skälla osv...

Ända tills de ser att det inte har 4 ben och svans, då blir de knäpptysta.

Det lustiga är...att när de ser, just hundar...då viftar de mest på svansen och nojjar inne i bilen....inget gapande då..konstigt.  

I övrigt växer tackorna om magen...de har breddat ganska mkt...inte dags för lammning än...men det kommer...

Lika stor och samma breddande har lille Findus...ser utm lite som han ska föla snart också...fullständigt omöjligt, då han är hingst...men magen påminner iaf om att jag har missbedömt vinterns utfodring...  

Tycker detta är ganska svårt, nu när det varit så himla kallt.

Alltså...hästarna håller ju värmen genom att äta...de rör sig ju mindre iofs, nu när de nätt och jämt tar sig fram, för all snö.

Men, vet inte riktigt hur jag ska göra...då de är ute så himla mkt...vill ju inte att nån av dem ska gå ner i vikt pga kylan...

Den store travarn, har en hög omsättning i kroppen, han kräver mkt grovfoder, men den lille  ....ja ja...blir bantning på den till våren.

Känns om jag sagt dessa ord många gånger nu, under åren....

Har fått ordning på innertaket i köket.

Nu saknas bara listerna (tak+golv+dörr-och fönsterfoder), lite panel som ska upp på ena väggen, samt mååålas...sen kanske det är klart

...nja, klickgolvet ska in också ... sen....

Sen kan jag säga som så...fy F, för badkar  .

Inte karet i sig, men när man ska städa bakom/under...vilken jäkla

utrymmesbrist osv...bara att få loss gavlarna, trångt är badrummet innan, men, tvättmaskin och sidoväggar känns inte så planerade...allt smäller ihop med varandra...så nu är de plåtarna borta...

står rengjorda och skinande i ....hallen, av alla ställen.

Rent under badkarets alla vrår...nu vill jag har en ducsh-vägg och nytt klinkers under....haha, vilket önsketänkande,...men skam den som ger sig.

Men, lättstädat, känns som en dröm att uppfylla.

Så...dags att komma från burken...

Bye bye

Hästarna har kommit ut, alla djuren klara.

Dogsen har röjt som hejsan ute.

Philip älskar att åka trickskidor, varje morgon, middag och sen efter skolan, hela eftermiddag/kvällen!!

Känns skönt att kunna ha mkt av denna utomhus-aktivitet.

Vilket får mig att tänka på.....

När vi var små, hur kunde vi klara oss??

Hur överlevde jag alls..trots tristess ibland ???

TV-spel, datorer, mobiltelefoner mm mm...inget sånt fanns.

Ändå, hade iaf jag, aldrig bekymmer med brist på saker  att göra,

snarare var det så att tiden ALDRIG räckte till.

Jag hade träd-kojor, kämpade och spikade och bar upp och ner i ett gamalt träd, brädor mm. Allt blev bra. Lycklig som bara den:-)

I snön var det alltid full fart, med skidor, bob, pulka mm.

Gjorde snögubbar, hus, ja allt möjligt, och roligt var det.

Närmare eskimå än dalslänning...

På sommaren badade jag mkt, lekte med bilar, dockor, cyklade mm,

satt sällan inne.

Nr 1 var alltid läxorna och sen bråttom ut.

Aldrig bekymmer med "dö-tid".

Fanns inget annat så, älskade jag att måla och rita.

Suttit och gjort så många såna tavlor, eller vad jag ska kalla det.

Sen var det ju barnprogrammen...vem minns inte

Misse och Mojje, Drutten och Krokodilen, Anita och Televinken...

Massor och vi gillade detta.

Mkt av dessa ritade jag av och de blev bra!!!

I högre ålder var jag ute och gick och gick med nån grannes tax...bara för att få vara nära dessa underbara djur. Älskade dessa promenader!!

Vid lite högre ålder, kom intresset in på hästar. Då var detta det enda som stog i huvudet. Tillbringade fr att jag gick i 5an till ca 7an all ledig tid på ridskolan.

Hade en period egen ponny, ett russ.

På ridskolans ponnyer tävlade jag mkt, oftast då i hoppning, på olika orter.

Sen flyttade jag under sommaren innan åk 8, ner till min pappa

och hans nya familj. Där var det samma sak.

Hästar hästar hästar.

Var med på mkt tävlingar med ägarna, uteslutande hoppning.

Vid 15 fick jag moped...en gamal svartmålad  Puch Dakota med "vit" limpa...frän moppe.

Denna tog mig efter skolan fram och tillbaka, åtskilliga gånger och år, till stallet.

Sen när jag flyttade hemifrån, vid 18 år...hade jag heltidstjänst på en fabrik, men återupptog då, intresset för just...hundar.

Ja, på denna vägen är det:-)

Funderingarna på hur det var förr, kontra hur det är idag är knepig.

Barnen har det svårare idag, med högre krav

och en utveckling som gör att det är konkurans, mot hur vi hade det.

Fast å andra sidan, tycker jag att barnen idag har

helt andra möjligheter också...

Men...jag känner att vi förr kunde...bara vara...detta är något

barn idag inte kan över huvudtaget....

Vad gör vi för fel....tempot är aningen för högt...

men hjälp...hur lär man barn idag, att det är OKEY

att bara sitta och njuta...

UTAN massa saker...tevespel, datorer, mmmm och utan ljud i huvudet hela tiden...

har de inget i händerna, så verkar det vara tvunget att ha pluppar i öronen med en massa musik på, istället.....

Ja, detta var tankar en lördags-middag...

På återhörande....